När Johan pratar om föräldrars roll i barn- och ungdomsidrott så är det utifrån två perspektiv. Dels genom att ha en mycket viktig roll i stöttning, praktisk hjälp och som trygghet, dels utifrån den något mer negativa rollen som pådrivare, ”stressare” och ofta lite för okunnig.
Låt oss börja i psykologin och det egna jaget. Johan ser att det finns stora relationsvinster mellan förälder och barn att göra inom ramen för träning och tävling inom idrotten. Alltför många föräldrar går upp i sina barns idrott så till den milda grad att den tar över ägarskapet från barnet. Exempelvis genom att vara den som praktiskt planerar och packar utrustning men också som iklär sig coachrollen och som fokuserar för mycket på resultaten.
Se till att du förstår varför du är viktig och vad du behövs till
Här kommer självmedvetenheten in. Som förälder är det viktigt att kunna hantera sitt emotionella engagemang och sina känslor runt sitt barns idrottsutövande. Det gynnar både barnets/ungdomens glädje och sannolikheten för ett långvarigt och hälsosamt idrottsliv. Vad gäller kunskap behöver föräldrar förstå vad som skapar en lyckosam idrottsbana, något som brukar beskrivas som en ”lagom balans mellan utmaning och trygghet”. Föräldrar behöver sätta sig in i vad som skapar en sådan blomstrande miljö för just sitt barn. Oavsett nivå på idrottandet.
Kanske att verkligen finnas där och sporra för den som vill satsa på sin idrott. Eller kanske att ge utrymme, frihet och en slags lättsamhet i sin egna inställning och kanske koncentrera sig mindre på resultat, korrigeringar och instruktioner.
Lyssna och utforska
Försök att ställa utforskande guidande frågor när ditt barn är bekymrat eller, också, kanske har lyckats med något. ”Berätta, hur tänkte du i den situationen?”, Finns det något annat sätt du kan prova nästa gång?”. Vi vet att pekpinnar sällan är en bra väg.
Ett intresse går oftast upp och ner – även för elitsatsande
Det finns många skäl till att ett idrottsintresse går upp och ner över tid. Det är så mycket som ska få plats och ges tid i en ungdoms liv och så mycket som pockar på. Livet ska levas, kompisar ska odlas, skolan ska göras och samtidigt ska det egna jaget utvecklas. Naturligtvis med följden att sporten ibland står i förgrunden och ibland i bakgrunden. Lugn, pappa! Tålamod, mamma!
Avslutningsvis vill Johan Fallby poängtera betydelsen av att låta barnet eller ungdomen själv hitta sitt sätt, få ta ansvar och låta intresset ha sin egen rytm – mitt i allt annat som det innebär att växa upp!
